shaggadelic

Jag borde gentligen göra det för jag gör i princip aldrig något så jag har ju tiden. Men det kan ju va det att jag aldrig gör någonting som gör att jag inte uppdaterar, har inget att skriva om.

Men jag har bestämt mig för nu att livet är för kort för att bara gå runt och inte göra någonting. Så nu ska jag ta tag i mig själv igen, börja träna och gå ner i vikt och börja göra massa roliga saker :)

Fast det börjar inte förens imorn, så idag (i alla fall i 40 minuter till) får jag fortfarande klaga. Eller klaga och klaga, men skriva om tråkiga saker som ni ändå inte fattar, för jag kommer skriva så att ingen kommer förstå det, som alla andra bloggare gör. Vi vill ju va lite mystiska. Så nu sätter jag igång med det.

Men har upptäckt att jag saknar en viss person i mitt liv, vill ha tillbaka den personen i mitt liv, men det är försent nu. Varför är det alltid när det är försent som man inser sina misstag?

Jag saknar denna personen! Saknar att prata med den, skratta med den, gråta tillsammans med den och mycket mer. Men finns inget jag kan göra nu, det är försent! Jag kan inte annat än skylla mig själv och va arg på mig själv...

Hm, undra om det var kryptiskt nog?